Förr i tiden var miljötänket inte så starkt bland svenska företag. Kolla bara denna lilla sextiotalsannonsen med ”tips från Pripps”. Lägg speciellet märke till sista meningens oslagbara formulering ”gör ett hål i botten på den tomma burken så sjunker den fortare”. Som sagt; det har hänt en del sen dess.

I dag fick vi reda på att vi har blivit Miljödiplomerade för 2010. Det är bra. Och det är viktigt. Våra uppdragsgivare tycker att det är viktigt med en byrå med miljöprofil. Vi själva tycker att det är bra att vi gör en insats för miljön. Och, ja, miljön tycker säkert också att det är bra.

Gissa vad detta är (förutom en kakaoböna alltså)?

Denna månad firar den klassiska designen på Coca-Colas glasflaska 94 år och Coca-Cola firar hela 123 år. Min favoritblogg The Dieline har sammanställt ett intressant och fint case på Coca-Colas förpackningdesign som sträcker sig bakåt ända till starten av Coca-Cola.

* Klassisk Coca-Cola payoff från 1887. Sedan Coca-Cola startades 1886 har de hunnit avverka hela 57 olika payoffs på den amerikanska marknaden vilket ger en genomsnittslängd på 2,1 år.

Det talande mjölkpaketet.

Så var det dags att titta tillbaka tio år i tiden. För då, 1999, lanserade vi mjölkpaketsanden. Det var ett – hör och häpna – talande mjölkpaket. Som kunde dyka upp på vilket mellannorrländskt frukostbord som helst. Låter det mysko? Häng med på en tidsresa tillbaka ända in i 1900-talet så ska du få veta hur det gick till!

Då jobbade vi med NNP och det var alltså innan NNP och Milko gick ihop och tog namnet Milko. Christina Norberg var produktchef och vi jobbade i en ovanligt bred kampanj för att marknadsföra mjölk. Temat var ”på ren norrländska”. I samband med det här kom en tokig idé. Skulle man inte kunna skicka ut ett mjölkpaket som helt enkelt började prata – på ren norrländska förstås – när den oförberedde frukostnjutaren öppnade det?

Jo, och då skulle man ju inte nöja sig med ett paket utan med kanske tio tjugo stycken. Och varje talande mjölkpaket skulle ju då också kunna vara en lott. Och så skulle man kunna tävla om resor. Och… Ja, du förstår hur tankegången gick.

Idén var ju bra och nu gällde det bara att genomföra den. Så sagt och gjort. Först gällde det att hitta någon som kunde sköta den tekniska biten. Mjölkpaketet skulle alltså börja prata när det öppnades. I Täby hittade vi en kille som kunde sin sak. Han byggde en manick som sedan skulle monteras inne i mjölkpaketen och som skulle börja spela upp ett förinspelat meddelande när rivremsan revs av. Inga problem. Det grejade han. Det lilla chippet behövde dock en drivkälla. Ett litet batteri behövdes. Funkade det med. Bara man la den elektroniska prylen och batteriet i en platspåse. Viktigt var också att meddelandet skulle kunna spelas upp flera gånger om man inte uppfattade det i gången man hörde det – så det fick inte heller var för långt. Forsberg & Co fick uppdraget att spela in meddelandet plus en radiospot som skulle marknadsföra hela grejen.

Paketen kunde sen av säkerhetsskäl inte fyllas med mjölk utan just de här fylldes med vatten. Sen var det bara att blanda in paketen i de vanliga sändningarna, låta mjölkbilarna distribuera dem över Milkoland och sedan vänta på att de lyckliga och något förvånade talande-mjölkpaketsvinnarna hörde av sig. Åttio procent av paketen hittades och fick upphittarna att ringa till mjölkpaketandens telefonsvarare för att tävla vidare om resorna!

I dagens Resumé kunde man läsa om Sveriges äldsta byrå. Kul, men nu handlade det inte om oss utan om Stendahls i Göteborg. Lite taskig research av Janne Sundling på Resumé kan tyckas. Stendahls startade 1954, hela 22 år efter det att Sven O. Blomquist startade den byrå som än i dag bär hans namn. Lite överraskande att Stendahls inte heller hade koll på vilken byrå som har hängt med längst.

Att det sen inte är någon avgörande merit att vara en gammal byrå – man är ju aldrig bättre än sitt senaste jobb – må vara en annan sak.