Innan vi skapade något lyssnade vi. Målgruppsanalyser visade att unga redan försökte uttrycka sina känslor – men i det dolda. Ristade i skolbänkar. Som klotter på toalettdörrar. De hade orden, men inte platsen.
Vi placerade ut tomma affischer på skolor runt om i länet. Det blev ytor där unga kunde klottra ner sina känslor. Helt anonymt. Själva handlingen att skriva blev en övning i att sätta ord på saker. Det insamlade klottret blev kampanjens eget bildspråk. Deras ord, i deras handstil. Kampanjen rullades ut i två faser: först att lära känna sina känslor, sedan att sätta ord på dem. Lokala förebilder som skådespelaren Alexander Abdallah och spelare från IK Sirius fick också chansen att våga sätta ord på sina känslor. Den grafiska inriktningen var medvetet ansiktslös – alla skulle kunna känna igen sig. Kampanjen rullades ut i två faser: först att lära känna sina känslor, sedan att sätta ord på dem. Lokala förebilder som skådespelaren Alexander Abdallah och spelare från IK Sirius fick också chansen att våga sätta ord på sina känslor. Den grafiska inriktningen var medvetet ansiktslös – alla skulle kunna känna igen sig.



Målet var att förändra ett beteende. Och det lyckades vi med. Trafiken till UMO.se tredubblades. 59 % av målgruppen mindes kampanjen, bland unga män var siffran 64 %. 81 % tyckte att innehållet var hjälpsamt.